När vet man att man faktist är en "shopaholic"? att man faktist är beroende? Min mamma säger till mig att jag är sjuk, att jag är beroende men samtidigt så köper jag inte på långa vägar lika mycket som andra och jag kan låta bli om det inte finns pengar till att handla för.
Visst när barnen växt ur kläderna så finns det kläder med lappar kvar, kläderna som använts har använts 1-3 gånger var men gör det mig till någon med ett beroende för barnkläder?. och okej att de har mer än vad som behövs men barnkläder är ju mitt intresse
(eller är det ett beroende?) Ja innan jag rensa hade Alice ca 65 klänningar i passande storlek, nu vet jag inte efter rens och nytt på G hem men måste man vara beroende för att ungen på 1.5-2 år har 65 klänningar?
Eller är man kanske beroende för att man mår bra av att handla barnkläder? För att man handlar när man mår dåligt? Eller när man njuter av att titta på alla fina plagg i garderoben? Eller finns det några punkter till, punkter som säger att man faktist är beroende? Jag själv tycker inte jag är beroende iallafall. =)
Jag vet detta om mig själv:
* Jag mår bra av att handla barnkläder
* Jag handlar gärna när jag mår dåligt
* Jag mår bra av att sitta/stå och titta på kläderna
Ni som handlar massor av barnkläder, känner ni att ni har ett beroende? Känner ni att ni måste handla? Är ett beroende nåt mer utöver det jag har nämnt?
