Att samlas i sorg kan skänka tröst
Marina Andersson blev bara 27 år. I år är det åtta år sedan hon dog. Eller som hennes mamma Annie Andersson säger: "Den 4 november är det åtta år och tre månader sedan". Inför varje allhelgonahelg sedan 2005 har Annie tillsammans med sitt barnbarn Kevin, Marinas son, pyntat och tänt ljus vid graven på Skogskyrkogården i Katrineholm. De första åren åkte vi ut i skogen och plockade ris till kransar. Ett år gjorde Kevin egna lyktor av cocacola-burkar som han målade mossgröna. Vi satte dem i en båge framför gravstenen, berättar Annie.
De har också skickat upp ballonger med brev till Marina när Kevin var yngre. Han ritade även teckningar till sin mamma och la dem vid gravstenen. Var teckningarna borta vid nästa besök, trodde han att hans mamma hade hämtat dem. I dag är Kevin 14 år. Han var bara sex år då hans mamma gick bort. Jag kommer fortfarande ihåg henne. Det är inget som försvinner, säger han. Vi brukar ofta prata om henne och minnas och skratta tillsammans. Vi har massor av bilder på henne, berättar Annie.
Kevin och hans mamma bodde en trappa upp i lägenheten ovanför Annie. Jag minns att Kevin kom nerspringande till oss i bara kalsonger och stövlar för att hälsa på, säger Annies sambo Uffe Lyxell. Han och Annie hade inte varit tillsammans så länge då Marina dog. Jag sa till Uffe att jag förstod om han inte ville fortsätta tillsammans med mig när det här hände. Vi var ju så ledsna och jag tog hand om Kevin. Han bodde hos mig i tre år. Sedan flyttade han till sin pappa. Det är klart att jag stannade. Hon lagar ju så god mat, säger Uffe och ler mot sin sambo.
Tiden efter dödsfallet var tung. Jag kunde inte förstå att det var sant att Marina var borta. Jag kan fortfarande inte förstå det, säger Annie med eftertryck. Vid begravningen bar vi som orkade med uppgiften urnan en bit var. Och så sänkte vi ner den tillsammans, fortsätter hon. Gravstenens utsmyckning bestämdes. Det tog fyra månader innan den var färdig. Två uppslagna boksidor bildar en ram där ett fotomontage med en leende Marina i vit klänning och en ängel av guld finns på ena sidan och på den andra står hennes namn och födelse- och dödsdatum.
Vi hade tidigare vita stenar i en halvcirkel framför stenen, men dem har någon stulit. Någon har även tagit en nalle som satt på graven, ljusdekorationer och en lykta. Lyktan satt vid en annan grav en bit bort så den fick vi tillbaka.
Annie och Kevin pratar om hur gravljusen ska stå och var gravdekorationen ska sättas. Sedan tänder de ljusen och tänker på Marina som de saknar gemensamt. Men som sagt, jag fattar fortfarande inte att hon är borta, säger Annie sorgset.
detta finns att läsa i Katrineholms-kuriren idag.
<3 <3 <3
RIP älskade syster, jag saknar dig och förlåt för att jag inte följde med och förlåt för att jag inte kommer och hälsar på men jag orkar inte, saknar dig så mycket att det gör ont när jag tänker på det.. jag låtsas som om att detta inte hänt då det känns enklare, det känns som om jag träffade dig senast förra veckan, får leva på det. <3
Jag har en väldigt klar minnesbild av henne jag med, även fast jag inte träffade henne så mycket på slutet.. men desto mer är vi växte upp ju. Jag tror hon har det bra nu.
SvaraRaderaReportaget gav mig dessutom svar på en fråga som jag haft men inte ställt, nämligen var Kevin bor, jag visste att han bodde hos Annie men hängde inte riktigt med på när han flyttade.
Hemskt det där, så många dör i förtid. Det är årsdag för Fredriks bror Emil, nu var det tio år sedan han dog i en bilolycka.. (1 nov).